Lundagård - Behandlings hemmet som i himlen!
På Lundagård fick jag nytt liv. Jag fick nytt självförtroende, jag boostade mig själv och tänkte att nu, NU kommer förändringen som gör allt bättre!
Direkt efter påsklovet fick jag börja i skolan, sicken lycka!
Jag kunde skratta mig lycklig, alla lärarna stöttade mig och jag mådde bra!
Tjejerna på hemmet kom och gick. Vi hade en tjej som bröt benen av sin kanin, henne försökte jag mörda - helt ärligt. Jag försökte strypa henne i sömnen och jag kastade glas i huvudet på henne, vilket som ledde till polisanmälan, så klart. I mina ögon fick du vara vem du ville, tycka va fan du ville men man är inte elak mot djur. Jag hade ett eget sällskapsdjur, en råtta som hette Tash. Han var den mest intelligenta varelse jag någonsin haft. Jag kunde släppa honom på gräsmattan och han följde mig, som en hund. Jag tog med honom till skolan och han fick pendla med mig hem till morsan o farsan många gånger. Sista gången var han sjuk. Han hade fått en tumör på halsen, tyvärr rätt vanligt hos tamråttor som härstammar från råttor som genom gått cancerforskning. Pappa ringde mig och berättade att tash hade rullat ihop sig i sin älskade kruka och somnat in, för gott. Jag grät, grät i perioder i månader. Han var den bästa råttan jag sett eller hört om. Underbara rara Tarzan krom Nordström. Andra tjejer var bara knäppa, eller så pundade dom.
Tiden gick och i perioder bodde jag ensam på Lunda. Jag trivdes med det, bara jag och min personal. Det hände att vi åkte på raggarträffar, att jag fick följa med personal till deras sommarställe och vilken lycka! Dom få tillfällena, då kunde jag verkligen känna hur livet smekte mig över kinden!
På fredagar jobbade jag ihop med min kontaktperson, vi hade keramik klasser med några av barnen som gick i skolan på landet. Vi hade alltid lika roligt och jag engagerade mig verkligen, och föll, för en liten blond flicka. Hennes pappa var alltid så trevlig och jag gillade hela den familjen. Sommaren -05 fick jag mitt första sommarjobb, hos pappan till den flickan. Han driver en verkstad som heter cometition motors och jag fick pyssla med Jaguarer, Ferarri, Lamborghini och hans egna volvo! JAG VAR LYCKLIG! Jag kommer aldrig glömma den sommaren, den friheten och lyckan! wow!
Den sommaren blev jag också kär. Kär och galen! I Alunda bodde en otroligt härlig kille som kallades Lusen. Vi är tyvärr inte vänner idag, men jag önskar att vi någon gång kan vara det. Han fick det att pirra så där härligt och jag blev varm när han log mot mig. Men det tog mig ett helt år, innan jag vågade visa mina känslor.
Jag kan tyvärr berätta att Lundagård inte existerar idag, det är skamligt, för bättre hem för motiverade unga tjejer finns fan inte! Personalen var underbar, visst hade vi våra bråk och dispyter men än idag har jag kontakt med många av dem och jag ÄLSKAR dem innerligt för allt stöd och all hjälp då, även om jag inte förstod det då, så ville de mig bara väl.
Sommaren 2006 gick jag ut nian med GRYMT bra betyg och jag fick en tattoo av min mamma och pappa som en klapp på axeln. Jag var så stolt! I juli fyllde jag sexton, jag hade kommit in på mitt gymnasieval, fordon på arlanda gymnasiet och jag hade haft en grym sommar med massa heta kyssar och sol! Så på min födelsedag valde jag att ställa till med kalas, jävlarannamma! vi grillade, åt tårta och mitt livs kärlek var där.. På kvällen erkände jag att jag var hopplöst förälskad och frågade honom om han ville vara tillsammans med mig. Jag fick svaret ja och att han kände lika för mig, lyckan var total! Det var lite krångligt, jag bodde på hem och han gick sista året på gymnasiet så han körde mig överallt men vi sov aldrig ihop, bråkade en del o så kom smällen. Vi hade ett stort bråk över något oerhört löjligt och han gjorde slut.
Jag grät mig till sömns i veckor & lyckades övertala personalen att jag skulle få spendera min sista fria helg av lovet i rättvik tillsammans med en vän och hennes familj, där skulle mitt hjärta också vara. Men inga problem blev lösta och vi var ovänner länge efteråt.
Jag började i skolan, pendlade mellan Alunda och Märsta fem dagar i veckan och tillslut var jag så trött att jag kom hem, öpnnade kylen, åt något och gick till sängs 18.45.
Detta var inte hållbart och jag behövde slussas ut i den stora världen, min behandling hade varit klar länge så nu skulle jag få friare tyglar. Jag fick flytta in till Uppsala, hyra ett rum hos en kriminalvårdare och det funkade väl, ett tag. Träffade en ny kille i skolan som bara var trubbel, dock massa kärlek också. Men innan det hade jag hängt ihop med en pundare från Bålsta, ett riktigt rötägg, tror jag staffade mig själv för att jag förlorat min stora kärlek i livet.
Jag upptäckte att jag var gravid, i 8:e veckan och jag var tvungen att förklara för min nya pojkvän att barnet inte var hans... FYFAN. Han tog det rätt okej men ställde ett ultimatum, såklart! -"antingen gör du abort eller så gör jag slut"... Ord man verkligen vill höra när man är sexton år...
Direkt efter påsklovet fick jag börja i skolan, sicken lycka!
Jag kunde skratta mig lycklig, alla lärarna stöttade mig och jag mådde bra!
Tjejerna på hemmet kom och gick. Vi hade en tjej som bröt benen av sin kanin, henne försökte jag mörda - helt ärligt. Jag försökte strypa henne i sömnen och jag kastade glas i huvudet på henne, vilket som ledde till polisanmälan, så klart. I mina ögon fick du vara vem du ville, tycka va fan du ville men man är inte elak mot djur. Jag hade ett eget sällskapsdjur, en råtta som hette Tash. Han var den mest intelligenta varelse jag någonsin haft. Jag kunde släppa honom på gräsmattan och han följde mig, som en hund. Jag tog med honom till skolan och han fick pendla med mig hem till morsan o farsan många gånger. Sista gången var han sjuk. Han hade fått en tumör på halsen, tyvärr rätt vanligt hos tamråttor som härstammar från råttor som genom gått cancerforskning. Pappa ringde mig och berättade att tash hade rullat ihop sig i sin älskade kruka och somnat in, för gott. Jag grät, grät i perioder i månader. Han var den bästa råttan jag sett eller hört om. Underbara rara Tarzan krom Nordström. Andra tjejer var bara knäppa, eller så pundade dom.
Tiden gick och i perioder bodde jag ensam på Lunda. Jag trivdes med det, bara jag och min personal. Det hände att vi åkte på raggarträffar, att jag fick följa med personal till deras sommarställe och vilken lycka! Dom få tillfällena, då kunde jag verkligen känna hur livet smekte mig över kinden!
På fredagar jobbade jag ihop med min kontaktperson, vi hade keramik klasser med några av barnen som gick i skolan på landet. Vi hade alltid lika roligt och jag engagerade mig verkligen, och föll, för en liten blond flicka. Hennes pappa var alltid så trevlig och jag gillade hela den familjen. Sommaren -05 fick jag mitt första sommarjobb, hos pappan till den flickan. Han driver en verkstad som heter cometition motors och jag fick pyssla med Jaguarer, Ferarri, Lamborghini och hans egna volvo! JAG VAR LYCKLIG! Jag kommer aldrig glömma den sommaren, den friheten och lyckan! wow!
Den sommaren blev jag också kär. Kär och galen! I Alunda bodde en otroligt härlig kille som kallades Lusen. Vi är tyvärr inte vänner idag, men jag önskar att vi någon gång kan vara det. Han fick det att pirra så där härligt och jag blev varm när han log mot mig. Men det tog mig ett helt år, innan jag vågade visa mina känslor.
Jag kan tyvärr berätta att Lundagård inte existerar idag, det är skamligt, för bättre hem för motiverade unga tjejer finns fan inte! Personalen var underbar, visst hade vi våra bråk och dispyter men än idag har jag kontakt med många av dem och jag ÄLSKAR dem innerligt för allt stöd och all hjälp då, även om jag inte förstod det då, så ville de mig bara väl.
Sommaren 2006 gick jag ut nian med GRYMT bra betyg och jag fick en tattoo av min mamma och pappa som en klapp på axeln. Jag var så stolt! I juli fyllde jag sexton, jag hade kommit in på mitt gymnasieval, fordon på arlanda gymnasiet och jag hade haft en grym sommar med massa heta kyssar och sol! Så på min födelsedag valde jag att ställa till med kalas, jävlarannamma! vi grillade, åt tårta och mitt livs kärlek var där.. På kvällen erkände jag att jag var hopplöst förälskad och frågade honom om han ville vara tillsammans med mig. Jag fick svaret ja och att han kände lika för mig, lyckan var total! Det var lite krångligt, jag bodde på hem och han gick sista året på gymnasiet så han körde mig överallt men vi sov aldrig ihop, bråkade en del o så kom smällen. Vi hade ett stort bråk över något oerhört löjligt och han gjorde slut.
Jag grät mig till sömns i veckor & lyckades övertala personalen att jag skulle få spendera min sista fria helg av lovet i rättvik tillsammans med en vän och hennes familj, där skulle mitt hjärta också vara. Men inga problem blev lösta och vi var ovänner länge efteråt.
Jag började i skolan, pendlade mellan Alunda och Märsta fem dagar i veckan och tillslut var jag så trött att jag kom hem, öpnnade kylen, åt något och gick till sängs 18.45.
Detta var inte hållbart och jag behövde slussas ut i den stora världen, min behandling hade varit klar länge så nu skulle jag få friare tyglar. Jag fick flytta in till Uppsala, hyra ett rum hos en kriminalvårdare och det funkade väl, ett tag. Träffade en ny kille i skolan som bara var trubbel, dock massa kärlek också. Men innan det hade jag hängt ihop med en pundare från Bålsta, ett riktigt rötägg, tror jag staffade mig själv för att jag förlorat min stora kärlek i livet.
Jag upptäckte att jag var gravid, i 8:e veckan och jag var tvungen att förklara för min nya pojkvän att barnet inte var hans... FYFAN. Han tog det rätt okej men ställde ett ultimatum, såklart! -"antingen gör du abort eller så gör jag slut"... Ord man verkligen vill höra när man är sexton år...
