Förlåt mig fader
Den här sommaren fick jag också åka hem över en helg. Jag tror det var strax efter min födelsedag. Vi åkte till kalmar flygplats och jag vet att kvinnan i familjen frågade ut mig om vad jag skulle berätta när jag kom hem till mina föräldrar. Jag drog en lögn och sa att jag skulle berätta hur kul jag hade haft det, hur bra det var och att jag inte alls ville åka hem. Det var inte det jag sa när jag kom hem, tvärt om.
Att flyga i 45 minuter tillsammans med andra barn, pyssla och äta gott gjorde att jag glömde bort hur hemskt det var med turbulens ombord på ett så litet plan. När vi landade och klev av kom pappa ner och mötte mig vid planet, på den tiden jobbade han åt G.G och hade batch. Jag flög upp i famnen på honom, grät en skvätt och var överlycklig över att jag fått komma hem. Jag minns ingen alkohol den helgen, men jag vet att en av grann ungarna var ute med min hund Mickis och det gjorde mig förbannad. Så jag stormade ut för att hitta dom och fann dom på en annan gård, i full färd med att slå och fya hunden över något. Jag blev arg som ett bi, för mot dom, puttade omkull tjejen och tog med mig lilla Mickis hem. Jag förklarade för mamma vad som hänt och jag var väldigt upprörd. Mickis var min trygghet, min bästa vän. Han var en blue merle färgad shetland sheepdog med det största hjärtat i världen. Han älskade allt och alla.
Helgen gick fort och innan jag visste ordet av det så var jag tillbaka på öland utan att ha fått berätta speciellt mycket om min hemska sommar. Hos familjen var allt som vanligt, jag var barnvakt, hundskötare, diskare och sov dåligt om nätterna. Vi kom hem och jag åkte tillsammans med min pappa och mamma till marlings bo på fiske semester. Jag älskar att fiska ihop med pappa, för då är han inte onykter. Mickis var med och vi badade trots att det var bra kallt i vattnet. Vi fiskade, plockade bär och åkte alltför tidigt hem. Fiske semester i marlingsbo hade vi varit på tidigare, jag älskade det nästan lika mycket som våra somrar i småland.
Jag hade alla mina ridsaker i förrådet som var svinkallt så när vintern kom var jag jämt förkyld. Jag fick duscha inomhus direkt när jag kom hem just för kvinnans allergi bekymmer. Ibland kom jag för sent hem och fick skäll som en hund. Oftast så kunde min ridlärare bekräfta att jag hjälpt till i stallet och var därför sen hem.
Jag älskade att vara i stallet, det var min trygghet, mitt lugn. Jag hade väldigt bra vänner i stallet oh var alltid glad när jag var där. Jag red två lektioner i veckan, skötte hästar hit och dit, och tillslut skramlade det om mig. Skolan reagerade på att jag smalnade och att jag blev mer och mer tillbakadragen. Detta berodde på våra mat rutiner och all stress runtomkring. När kvinnan bestämde sig för att vi antingen ljugit eller varit dumma så hade vi 60 sekunder på oss att äta upp det som fanns på tallriken. Än idag, nästan tio år senare sitter beteendet kvar i ryggraden. Jag stress äter, äter så mycket jag orkar och får i mig, sen säger det tvärstop. Jag får panik om jag börjar tänka på att lugna ner mig och ännu värre är det om någon annan ber mig ta det lugnt med maten. Vill någon smaka kan jag få svarta ögon och uttala dödshot utan att mena det, min mat!
Jag är psykiskt instabil i vissa lägen, speciellt när minnena slår tillbaka med full kraft.
Att flyga i 45 minuter tillsammans med andra barn, pyssla och äta gott gjorde att jag glömde bort hur hemskt det var med turbulens ombord på ett så litet plan. När vi landade och klev av kom pappa ner och mötte mig vid planet, på den tiden jobbade han åt G.G och hade batch. Jag flög upp i famnen på honom, grät en skvätt och var överlycklig över att jag fått komma hem. Jag minns ingen alkohol den helgen, men jag vet att en av grann ungarna var ute med min hund Mickis och det gjorde mig förbannad. Så jag stormade ut för att hitta dom och fann dom på en annan gård, i full färd med att slå och fya hunden över något. Jag blev arg som ett bi, för mot dom, puttade omkull tjejen och tog med mig lilla Mickis hem. Jag förklarade för mamma vad som hänt och jag var väldigt upprörd. Mickis var min trygghet, min bästa vän. Han var en blue merle färgad shetland sheepdog med det största hjärtat i världen. Han älskade allt och alla.
Helgen gick fort och innan jag visste ordet av det så var jag tillbaka på öland utan att ha fått berätta speciellt mycket om min hemska sommar. Hos familjen var allt som vanligt, jag var barnvakt, hundskötare, diskare och sov dåligt om nätterna. Vi kom hem och jag åkte tillsammans med min pappa och mamma till marlings bo på fiske semester. Jag älskar att fiska ihop med pappa, för då är han inte onykter. Mickis var med och vi badade trots att det var bra kallt i vattnet. Vi fiskade, plockade bär och åkte alltför tidigt hem. Fiske semester i marlingsbo hade vi varit på tidigare, jag älskade det nästan lika mycket som våra somrar i småland.
Jag hade alla mina ridsaker i förrådet som var svinkallt så när vintern kom var jag jämt förkyld. Jag fick duscha inomhus direkt när jag kom hem just för kvinnans allergi bekymmer. Ibland kom jag för sent hem och fick skäll som en hund. Oftast så kunde min ridlärare bekräfta att jag hjälpt till i stallet och var därför sen hem.
Jag älskade att vara i stallet, det var min trygghet, mitt lugn. Jag hade väldigt bra vänner i stallet oh var alltid glad när jag var där. Jag red två lektioner i veckan, skötte hästar hit och dit, och tillslut skramlade det om mig. Skolan reagerade på att jag smalnade och att jag blev mer och mer tillbakadragen. Detta berodde på våra mat rutiner och all stress runtomkring. När kvinnan bestämde sig för att vi antingen ljugit eller varit dumma så hade vi 60 sekunder på oss att äta upp det som fanns på tallriken. Än idag, nästan tio år senare sitter beteendet kvar i ryggraden. Jag stress äter, äter så mycket jag orkar och får i mig, sen säger det tvärstop. Jag får panik om jag börjar tänka på att lugna ner mig och ännu värre är det om någon annan ber mig ta det lugnt med maten. Vill någon smaka kan jag få svarta ögon och uttala dödshot utan att mena det, min mat!
Jag är psykiskt instabil i vissa lägen, speciellt när minnena slår tillbaka med full kraft.
Kommentarer
Trackback
