Maktkamp
När jag insåg att bilarna inte körde på mig utan stannade så blev jag förtvivlat tom. Jag blev ledsen och förstod inte varför dom stannade på en sån stor väg. Till min räddning så hade två pojkar i min ålder stannat bilarna och släpade mig av från vägen. Jag blev hemskt arg för jag hade ställt in mig på att allt skulle lösa sig bara jag försvann. Pojkarna var mina barndoms vänner och dom blev självklart förskräckta över vad som hände. Jag tror aldrig någon sa något om händelsen för strax efter så kom pappa för att hämta mig.
I samma veva insåg mina fröknar att jag var dels rymningsbenägen och att matematik var mitt tuffaste ämne. Jag hatade idrotten minst lika mycket. Min mamma hade tagit ett fantastiskt beslut om att jag skulle börja i en special skola, odenskolan i märsta och där fick jag en plats till andraklass. Vid den här tidpunkten hade jag hamnat i min andra jourfamilj, familjen Stille/Gustafsson. En underbar familj som fick mig att känna mig som deras egna. Hos dom hade jag alltid skoj, först bodde jag där på helgerna men senare också på heltid. Dom hade två mindre barn som jag älskade villkorslöst. Dom hade hästar, fyrhjuling och en grannfamilj där jag tidigare varit som jourbarn som hade en hel flock ungar att leka med. Jag började i odenskolan och minns den som riktigt bra, dock med en salig blandning av ungar, men av sex elever var vi iallafall två flickor.
Mina lärare där hade större förståelse för mig och min problematik i skolan, det mesta berodde på att jag hade bagaget fullt hemifrån. Jag upplevde mina lärare och klasskamrater som stränga och roliga, men nu i vuxen ålder har jag insett hur dom kämpat för min skull.
Under den här tiden valde också mina föräldrar att separera ett tag. Pappa flyttade till en lägenhet i Valsta och mamma bodde kvar. Jag minns bara ett tillfälle när jag vistades i pappas nya lägenhet. Vi var och handlade barbie med tillbehör och pappa passade på att gå på bolaget, vilket som gjorde mig nervös. Vi kom hem och jag lekte glatt men tyst med mina nya dockor medans pappa befann sig i vardagsrummet och drack. Tillslut skrek det i magen och när jag skulle fråga pappa om mat så hade han gått och lagt sig. Jag försökte hitta något att äta själv för att slippa väcka honom.
Jag vet inte om jag åkte dit mer, inte vad jag minns iallafall. Pappa träffade någon ny på sitt jobb och jag berättade det för mamma. Hon blev inte glad men samtidigt så fokuserade hon på sitt. Hon gick på AA och jag minns faktiskt hur bra vi hade det tillsammans när hon var nykter. Hon var varm och kärleksfull, vi gick på gympa ihop och jag hade tillgång till en mamma jag aldrig haft förut. Pappa flyttade igen till en lägenhet ovanpå ett garage ute på landet och jag blev lovad att vi skulle åka skridskor, pulka och att vi skulle göra något tillsammans jag och pappa. Bara vi. Sveket slog mig i ansiktet ännu en gång. Pappa söp sig full som vanligt och jag fick sitta på golvet hela helgen framför tvn. Efter det ville jag inte åka dit igen.
Men på nyår skulle jag och pappa fira en sen jul och nyår hos hans nya tjej tillsammans med hennes barn. Mitt första intryck var att jag inte var välkommen, jag fick inte röra mig fritt, var tvungen att äta det som serverades trots att jag inte tyckte om, jag fick inte bada badkar så hennes äldsta dotter viskade åt mig att duscha så länge jag bara orkade. Givetvis gjorde jag det och fick veta hut av pappas tjej.
Nyårs kvällen var jag tvungen att äta räkor trots att jag hatar det. Jag bestämde mig för att hämnas. Jag fick kinapuffar av pappa som jag lindade ihop till en stor laddning, ringde på dörren, tände på, slängde in och sprang ut på gatan. Det sa pang något förbannat och innefrån hörde jag ett gallskrik följt av svordomar och pappas onyktra skratt.
I samma veva insåg mina fröknar att jag var dels rymningsbenägen och att matematik var mitt tuffaste ämne. Jag hatade idrotten minst lika mycket. Min mamma hade tagit ett fantastiskt beslut om att jag skulle börja i en special skola, odenskolan i märsta och där fick jag en plats till andraklass. Vid den här tidpunkten hade jag hamnat i min andra jourfamilj, familjen Stille/Gustafsson. En underbar familj som fick mig att känna mig som deras egna. Hos dom hade jag alltid skoj, först bodde jag där på helgerna men senare också på heltid. Dom hade två mindre barn som jag älskade villkorslöst. Dom hade hästar, fyrhjuling och en grannfamilj där jag tidigare varit som jourbarn som hade en hel flock ungar att leka med. Jag började i odenskolan och minns den som riktigt bra, dock med en salig blandning av ungar, men av sex elever var vi iallafall två flickor.
Mina lärare där hade större förståelse för mig och min problematik i skolan, det mesta berodde på att jag hade bagaget fullt hemifrån. Jag upplevde mina lärare och klasskamrater som stränga och roliga, men nu i vuxen ålder har jag insett hur dom kämpat för min skull.
Under den här tiden valde också mina föräldrar att separera ett tag. Pappa flyttade till en lägenhet i Valsta och mamma bodde kvar. Jag minns bara ett tillfälle när jag vistades i pappas nya lägenhet. Vi var och handlade barbie med tillbehör och pappa passade på att gå på bolaget, vilket som gjorde mig nervös. Vi kom hem och jag lekte glatt men tyst med mina nya dockor medans pappa befann sig i vardagsrummet och drack. Tillslut skrek det i magen och när jag skulle fråga pappa om mat så hade han gått och lagt sig. Jag försökte hitta något att äta själv för att slippa väcka honom.
Jag vet inte om jag åkte dit mer, inte vad jag minns iallafall. Pappa träffade någon ny på sitt jobb och jag berättade det för mamma. Hon blev inte glad men samtidigt så fokuserade hon på sitt. Hon gick på AA och jag minns faktiskt hur bra vi hade det tillsammans när hon var nykter. Hon var varm och kärleksfull, vi gick på gympa ihop och jag hade tillgång till en mamma jag aldrig haft förut. Pappa flyttade igen till en lägenhet ovanpå ett garage ute på landet och jag blev lovad att vi skulle åka skridskor, pulka och att vi skulle göra något tillsammans jag och pappa. Bara vi. Sveket slog mig i ansiktet ännu en gång. Pappa söp sig full som vanligt och jag fick sitta på golvet hela helgen framför tvn. Efter det ville jag inte åka dit igen.
Men på nyår skulle jag och pappa fira en sen jul och nyår hos hans nya tjej tillsammans med hennes barn. Mitt första intryck var att jag inte var välkommen, jag fick inte röra mig fritt, var tvungen att äta det som serverades trots att jag inte tyckte om, jag fick inte bada badkar så hennes äldsta dotter viskade åt mig att duscha så länge jag bara orkade. Givetvis gjorde jag det och fick veta hut av pappas tjej.
Nyårs kvällen var jag tvungen att äta räkor trots att jag hatar det. Jag bestämde mig för att hämnas. Jag fick kinapuffar av pappa som jag lindade ihop till en stor laddning, ringde på dörren, tände på, slängde in och sprang ut på gatan. Det sa pang något förbannat och innefrån hörde jag ett gallskrik följt av svordomar och pappas onyktra skratt.
Kommentarer
Trackback
